Usch så jag bölar. Det här var det absolut vidrigaste och svåraste jag gjort med Alvin, förutom då han spräckte läppen o tryckte in tanden. Den gången var han lika ledsen.
Idag var lilleman så glad i att gå till förskolan. Han fick tom. promenera dit för att öva å¨att gå och när vi kom närmare grinden sprang han tom. fram. Så bråttom var det att gå till förskolan. Han blev superglad av att komma in.
Jag hjälpte honom av med kläderna och följde med in på avdelningen.
Tyvärr var det första som hände innanför dörren att Alvin ramlade pladask i marken då hans kompis Robin kom springandes och puttade Alvin lite för hårt, men ändå inte farligt. Alvin var bara inte berädd, sådant som händer, men så klart började dagen med gråt då. Gick dock snabbt att trösta och underbara Robin kom och klappade Alvin på huvudet som förlåt *gose*.
Alvins inskolningsfröken var sjuk idag och fröken Berit som varit på avdelningen under samma tid som Alvin är sjuk sedan början av veckan. Istället var Gudrun och Christina där. Båda fröknarna har han träffat men han har ännu inte börjat att lita på dem lika mycket. Det märks genom hans skarpa "NEJ" emot dem när de hälsar o pratar med honom. Men, de är minst lika goa så vist har han det bra, bara att han själv inte vet om det än.
Alvin gick in i dock/fikarummet och började att leka och Gudrun gick in till honom och försökte leka lite med han. Det gick bra, han tyckte de var skoj, tills jag lutade mig fram, gav honom en snabb puss på pannan och sa "Alvin, mamma ska gå iväg en stund men kommer snart tillbaka. Hej då" då brast det.
Alvin började att STÖRTtjuta. OJ, jag har aldrig förutom vid tandincidenten sett honom så ledsen. Han blev formligen högröd i ansiktet och började att storgråta, tårarna trängde fram på en sekund och han fick hosta av gråten. Gudrun var så go och tog upp han i famnen och jag skyndade mig ut därifrån.
Vet inte om jag gjorde rätt, om jag egentligen borde ha satt mig på huk och tröstat honom själv???
Hur hanterar man detta korrekt?? Ska man sätta sig bredvid, trösta och försöka förklara, så som vi gör med allt det andra som han vill ha eller gör men inte får?
Eller gjorde jag rätt som bara gick därifrån? Känner han sig sviken av mig nu?
Usch så tankarna snurrar. Jag ringde Jocke när jag kom ut o berättade o han blev så ledsen på telefon han med..men satt på möte så han kunde inte prata.
Jag tänkte att jag strax lugnar mig..promenerade hem man tårarna bara rinner. Usch, de var jobbigt det här...
Ringde Maria och pratade med henne, behövde verkligen hennes stöd just nu. Hon som gjort detta många gånger och kan relatera. Känndes helt underbart att få prata en liten stund och blir lite tröstad..TACK underbar du!
Men tankarna fortsätter att mala.. hur mår han. Är han fortfarande ledsen? Gick det över fort? Tycker han att jag svikit honom, kommer han att känna sig osäker att jag bara kan lämna honom någonstans? Kommer han inte vara lika glad i förskolan framöver nu? Borde jag ha stannat kvar en stund och tröstat och kanske lekt en stund så kan fick en ny chans att komma igång med glädje innan jag gick?
Funderar på att ringa förskolan och höra hur det gått, men vill inte störa dem. De har att göra ändå, med 2st sjuka dessutom och alla barna som behöver tiden. De ringer ju om han har det ledsamt och svårt...hoppas att de gör det. Hellre att han får komma hem än att han tycker att förskolan är en tuff sak. Jag vill verkligen att han ska ha de bra och tycka att det är superskoj att var där..
Ja vd gör man.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar