Skaplig dag..

Syskonkärlek


Marlene Hoppar

Konstigt..och lite skönt..men får dåligt samvete att ens säga det..
Idag har varit en skaplig dag. Stundvis har jag tom inte tänkt på detta hemska med min allra bästa vän. Jag har tom kunnat berätta vad som hänt för en person utan att börja gråta. Har tårarna tagit slut eller ögonen torkat ut?
Jag har ringt vetten och en biopsi blir det den 2a. Usch. Jag vill verkligen inte, det känns som att så länge jag inte vet något svart på vitt så finns det inte. Jag vet att det inte är så..men nu har jag hamnat i "hoppas" fasen samtidigt som jag tänker och planerar för den dagen som vi en dag måste säga farväl...jag hoppas att det vara länge dit. Än vet vi inte hur det ser ut...kanske har vi lite tid på oss..kanske...

Det känns hemskt att tänka på att Alvin ska få växa upp utan hund. Det är INTE ett liv jag önskar min son. Jag vill att han ska ha e hundkompis att kram, busa och bitas på ;) Men jag vill inte ha någon annan än min allra käraste vän..min Ozzy. Livet är bra orättvist..jag trodde att vi liksom var "garanterade" sjukfritt nu efter allt som vi ändå har varit med om under våra år. Men där ser man.. man kan aldrig vara säker och trygg........

Jag följde faktiskt med min brorsdotter idag till stallet. Hon har ju det jobbigt just nu hon med. På ett annat vis, men jag vill vara där för henne samtidigt som det är så trevligt att få umgås. Ozzy och Alvin var självklart med.