Just nu är det en tuff period i mitt liv.
Egentligen är det nog inget som är fel, inte om jag tänker efter ordentligt och jag vet med mig att jag har så mycket att vara så lycklig över. Så många goda ting som kan göra mig glad men jag missar dem?
Jag blir så arg o ledsen på mig själv när jag tänker efter, men just när jag befinner mig mitt i allt så känns det så hopplöst?
Sen kommer vissa dagar som är helt fantastiska och jag är så glad bara av att vara.
Jag hoppas innerligt att det hela handlar om hormoner. Gravidhormoner. Den här graviditeten är inte det minsta lik hur det var förra gången. Inte det minsta likt den första heller ifs, den som aldrig blev. Jag är inte alls lika stormande glad o pigg o mår som på små rosa moln. Jag är mest arg, sur, ledsen o besviken och har nära till gråt för det mesta?
Men så stöter man ibland på en händelse. En text, eller en låt eller något som någon säger och för en att tänka efter.
Just det hände i dag på morgonen när jag kikade in på Emilys blogga och läste 10/18/2010-Måndag morgon.
Den fick mig att tänka till o känna efter. Inse för en stund att livet faktiskt innehåller massor av gott att glädjas över. =D
Och det absolut bästa är min Alvin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar