En av mina lyckligaste stunder i livet.
Nyss fick jag en fruktansvärt stark sakna känsla som nästan är chockande.
Visste att jag hade ett av Ozzys täcken hemma som jag inte tvättat, har inte kunnat tvättat de tidigare....Men bestämde att de var dags att försöka släppa taget en bit nu igen, nu när jag kände mig lite starkare och mer objektiv en stund.
Så tog fram det för en liten stund sedan för att stoppa i tvätt maskinen. Men först behövde jag snusa lite i det. Det kom som en chock, fruktansvärt starka minnen välde över mig. Enorma tårar bärjade att rulla fram utan att jag ens hann reagera..
Kunde nästan känna hans värme och mjukhet igen, Känna kärleken och värmen när jag brukade ligga bakom honom i soffan, skeda och snusa honom i nacken.... Hans lukt hade inte lämnat täcket på långa vägar, var inte beredd på det alls.... nu sitter ja här i soffan o lipar...usch.
Att det kan vara så tufft efter all denna tid bara för att jag kände hans lukt...och nu ångrar jag så fruktansvärt att jag tvättar det. Att jag inte kommer kunna snusa i det igen o drömma mig bort...varför la jag det i maskinen..borde inte gjort det. Borde klippt av en bit att snusa i ibland..när jag saknar honom.....nu är det för sent. Den starka känslan kommer nog inte kunna komma tillbaka..inte utan hans doft.
Jag saknar min allra bästa vän i så många år något så fruktansvärt vissa dagar. Det kommer tom. sekunder vissa stunder då jag får en mental svacka och hoppas/tror på att få träffa honom igen, om en för någon minut att krama om hans underbara huvud och pussa honom bakom han fruktansvärt mjuka öron..så kommer jag tillbaka till verkligheten och känner mig heelt vilse. Vill inte ...vill ha honom tillbaka....min allra bästa vän...
Saknaden är obeskrivlig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar