Sömnlöst 5v 2d gammal

Nu är det bra sömnlöst här hemma. Emilia verkar vrida dygnet mer o mera på att sova på dagarna medan Alvin gärna lägger sig emellan 19-20 och vaknar kl 5-6. Tufft måste jag erkänna. Jag brukar sova nere i vardagsrummet om nätterna så att jag kan titta på TV / dator medan jag ammar. Annars blir det ju bara långtråkig om nätterna. Runt 5-6 brukar jag smyga upp o lägga mig i sovrummet, innan Alvin går ner. Så brukar Emilia somna in lite innan 6 tiden. Så sover vi en stund innan Jocke åker till jobbet. tråkigt att de bara blir en kortis, för Alvin måste promeneras till Dagis. Så tist att han inte kan blir lämnad av Jocke, skulle ge mig några fler timmars sömn =(

Emilia har nu börjat att titta på en medvetet och följa på avstånd. Hon skrattar och försöker till att prata med en sedan 8 dagar tillbaka. Hon jollrar medvetet till om man pratar med henne o tittar bort en stund, då vill hon ha tillbaka uppmärksamheten.

Vikten har börjat att ta sig lite. Allt pumpande av mjölk och flaskmatandet har gjort tösen starkare så nu har flisan börjat att öka bra i vikt. Men hon är en smalare modell än sin storebror. Dock, minst lika lång!
Idag vägde och mätte vi.
5veckor och 2 dagar gammal:
4430g tung
58.5cm lång
38.5 cm tjockskallig ;)

Oj,, matdags! Någon som e missnöjd...

Ozzy i minnet....

En av mina lyckligaste stunder i livet.

Nyss fick jag en fruktansvärt stark sakna känsla som nästan är chockande.
Visste att jag hade ett av Ozzys täcken hemma som jag inte tvättat, har inte kunnat tvättat de tidigare....Men bestämde att de var dags att försöka släppa taget en bit nu igen, nu när jag kände mig lite starkare och mer objektiv en stund.
Så tog fram det för en liten stund sedan för att stoppa i tvätt maskinen. Men först behövde jag snusa lite i det. Det kom som en chock, fruktansvärt starka minnen välde över mig. Enorma tårar bärjade att rulla fram utan att jag ens hann reagera..
Kunde nästan känna hans värme och mjukhet igen, Känna kärleken och värmen när jag brukade ligga bakom honom i soffan, skeda och snusa honom i nacken.... Hans lukt hade inte lämnat täcket på långa vägar, var inte beredd på det alls.... nu sitter ja här i soffan o lipar...usch.
Att det kan vara så tufft efter all denna tid bara för att jag kände hans lukt...och nu ångrar jag så fruktansvärt att jag tvättar det. Att jag inte kommer kunna snusa i det igen o drömma mig bort...varför la jag det i maskinen..borde inte gjort det. Borde klippt av en bit att snusa i ibland..när jag saknar honom.....nu är det för sent. Den starka känslan kommer nog inte kunna komma tillbaka..inte utan hans doft.

Jag saknar min allra bästa vän i så många år något så fruktansvärt vissa dagar. Det kommer tom. sekunder vissa stunder då jag får en mental svacka och hoppas/tror på att få träffa honom igen, om en för någon minut att krama om hans underbara huvud och pussa honom bakom han fruktansvärt mjuka öron..så kommer jag tillbaka till verkligheten och känner mig heelt vilse. Vill inte ...vill ha honom tillbaka....min allra bästa vän...
Saknaden är obeskrivlig...

Gynakuten i danderyd...

Det är dit som jag är på väg i denna stund..pust. Började att få ont i magen natten till igår och hade ont hela dagen igår, men inte så farligt..men så i natt tilltog de onda. I morse vi 7 tog jag 2 alvedon o har haft lagom ont fram till lunch. Då tog jag barns på promenad så de skulle sova i vagnen. Höll på att inte komma hem. Gjorde skitont att gå. Fått supermycket flytningar o hemma tog jag 2 nya alvedon. Efter ca. 1 timme tog jag o kollade tempen. 38.2. Bajs. Ringde sjykvårdsupplysningen som som alltid tycker de e bra att kolla upp.
Så, nu e Alvin hemma med min mamma o mormor och Emilia o jag får skjuts av min pappa.
De e säkert inget, men värt o kika på då jag inte kan räta på mig helt, gå eller sitt utan Alvedon i kroppen. :/

Lite barn uppdateringar

Borde kanske skriva ned lite om vad som händer på barnfronten.


Alvin snackar som tusan här hemma, sitt egna språk för det mesta men det går i rapidfart o massor av olika prat. I det blandar han in riktiga ord. Vi förstår varandra massor nu. Han kan kommunicera med oss mer o mer. Har börjat bilda mycket enkla tvåstaviga meningar. Så som "Nej mamma", "joe pappa" "makka tii"(vill ha macka med the), "backa mamma" (gå bort) mfl.
Han är UNDERBAR med Emilia fortfarande. Pussar o kramar. Säger godmorgon o god natt utan att man påminner, utan han vill själv.
Men, han e ledsen på mig. Mycket ledsen. VIll inte kramas med mig, blir ofta arg på mig o ledsen. Frågar jag om mamma varit dum så svarar han "Aaa" =´( o der gör så friktansvärt ont i mig att se och hör. Känna hans ledsenhet med mig o känna ig så otillräcklig. Jag försöker på alla sätt att han inte ska känna skillnaden. Jag leker så mycket det bara går med honom, pussar o kramar mm trotts att jag bara vill sova när emilia somnar o Jocke kan ya Alvin vissa stunder, men jag stålsätter mig att vara med honom då istället. Men de funkar ändå inte. Funderar hur det ska sluta och när... Kommer han att vara ledsen länge? Kommer han ta skada i längden av att Emilia kommit in i våra liv? Kommer han att bli samma kramiga o pussiga pojke som han var för 3 veckor sedan men som inte längre är det. Han blir så arg o puttar bort när man försöker pussas o kramas.. =(


Emilia då....
Hon är magiskt snäll. Tyst, nöjd unge. Förutom vissa dagar sådär var 3-4 dag. Då vill hon sitta fast vid tutten och jag bryter ihop de dagarna. Sen blir det sådär underbar igen. Hennes dygnsrytm är inte fastställd än och istället för att ha rutiner på 24 timmar så går de kanske på 20 istället vilket medför att vissa dagar sover hon inte lika bra under natten och jag blir då trött o orkar mindre.

Hon hänger med med blicken efter en när man rör sig i närheten. Har börjat att jollra lite tillbaka vissa gånger när man pratar med henne och ibland kommer det leenden som känns att vara en reaktion på att man talar o pussar på henne. Men vet att det är alldeles för tidigt för det egentligen. Så jag önsketänker ;)
Hon härmar en när man busar med henne genom att tex. sträcka ut tungan mot henne, då gör hon detsamma tillbaka efter en stund.
O så klart i mina ögon är hon alldeles underbart söt ;)

Dagens psykfall = Jag

eller ja, alldeles snart om inte Emilia somnar snart. Jag e så in i "#¤% trött nu på att vara en kossa/napp. Hon har inte sovit sedan kl. 9 i morse!!!! Eller, sanning med modifikation. Hon somnar typ varje 45 minuter med tutten i mun. Så när man tar bort henne från tutten vaknar hon efter 5 minuter o e sur för hon vill ha tutte! Försöker ha henne vaken o underhålla men inget tycks funka för fröken mer än ca. 15 minuter, sen VILL HON HA tutten igen. o så håller vi på..vaken 15-20, amma 15-20, sova 5 minuter. Lika så halva natten idag, jag e trött nu! Vill sova!

Alvin var dessutom för första gången borta halva dagen med farfar och Helena. Jag tänkte man skulle hinna städa lite, kanske handla eller vila. Vad av detta hände? INGET! Jag e istället frustrerad, sönderstressad för jag byggde upp förväntningar och vill få hugga halsen av någon..men vem? Att Jocke sen promenerat på mina nerver underlättar inte direkt, eller att Alvin bara sov 45minuter iställer för 1.5 tim och har de pissigaste humöret, samtidigt som han e arg/ledsen på mig för att Emilia tar hans plats...ja vad ska jag säga..känner mig bara såå nära tårar! Allt känns hopplöst denna eftermiddag/kväll.
O jag som var så glad i torsdags o fredags över hur bra vi haft det ihop jag o barnen under dagarna. Men sömnlöshet tar kål på varje uns av självkänsla son jag äger...

Då har de börjat igen då...

....de där vakna nätterna. Kännslan av att spy när liten gnäller o man känner att "jag har ju inte ens hunnit blunda?" ;)
Jag viste att de skulle komma, så ska inte gnälla satte mig själv i denna sitsen.

Alvin är en underbar storebror. Han kramas, pussas, vill hålla i o klappar lillasyster många gånger om dagen. Han hälsar varje morgon och säger god natt varje kväll.
När det är middagsdads så kräver han att Emilia sitter med till bords, antingen i min famn eller liggandes på bordet, helst på hans lilla bricka. Hihihi

Han är så duktig och förstår skillnaden på lillasysters saker och sina egna!?
Jag var lite nervös hur det skulle gå med tex. nappen hennes. Att han skulle knycka den, men icke. Om den ligger på bordet så plockar han upp den o kommer till Emilia att ge de till henne.
Han accepterar att babysittern är lillasysters och att Alvin är för stor att sitta i den, för då blir den trasig :)
Min lilla ängel.

Men vist, vi tror att den lite oroliga sömnen som kommer framåt morgonen, och det där pillandet på saker han egentligen vet att han inte ska pilla på men gör det ändå, med bus i blicken o skrattet bubblandes är en reaktion på lillasysters intågande i familjen.
Det är ändå en stor förändring i lillemans liv.

Fam. Kopec-Öhrström

"Lite misslyckats försök till familjebild..men så ser vi ut på ett ungefär ;) "

Nu är vi fulländade.
Den 19 februari. Kl. 15:59 föddes en liten flicketös in i vår familj.
4175g tung och 54cm lång stal hon hjärtat mitt med desamma.

Nu har det gått 1.5 vecka och lillan känns som hon aldrig varit någon annanstans. Alvin är så förtjust i henne. Kramar o pussar o klappar varje dag. Pussar henne godnatt och vinkar när han går på dagis.

Jag skriver mera sen.. men kände att de behövdes skrivas ned nu.. tiden bara rinner förbi mig..