Ändå startade dagen med att jag kände mig så utvilad och pigg på morgonen! Hur skönt som helst och bra då jag visste att jobbet skulle kräva sin del.
Jag har SJUKT mycket att göra på jobbet just nu, att jag simmar i jobb är en underdrift, för känslan är mera att jag drunknar.
På hemmafronten är det ungefär samma sak.
VI har bestämt att vi ska renovera badrummet och firma är bestämd. En av killarna på företaget var hos oss i fredags kväll och spenderade nästan 2timmar med att planera och diskutera hur. Så den 15e nov kommer de och sätter igång sitt arbete. :-D
Men, så klart innebär det en massa massa stress för oss. Hela helgen spenderades till att spring runt på varuhus och titta kakel/klinker/ möbler och annat som behövs. Vi har suttit vid burkarna och letat på nätet. Planerat ekonomin som kommer att spricka med en sådär 20.000:- !? var de ska hittas vet jag inte. Ska försöka låna lite eller så blir det att vänta med inredningen ett tag..vi får se.
Nu har vi börjat att riva ut ”vektygsrummet” som ska bli en del av badrummet, sen ska badrummet börja rivas och sedan måste vi sätta reglar och hinna dra elen innan den 15e då hantverkarna kommer och gör sitt arbete. Hoppas att vi hinner för mer pengar att låta dem göra dessa delar har vi inte.
På jobbet har jag så mycket att jag inte riktig kunde slappna av igår, jag gick på högvarv och irrade omkring i mina tankar som en tok. Åsa försökte att prata lite lugnande med mig under lunchen och jag kände att det bara stressade upp mig än mera. Och väl tillbaka på jobbet så hände något. Ca. 20 över två började jag känna att jag fick lite huvudverk. Satt då i telefon o försökte att bortse från det. Men fick efter ca. 2min ursäkta mig och be om att ringa tillbaka om en liten stund då jag verkligen behövde hämta en Alvedon, jag kände på en gång att denna huvudverken började bli så kraftig så fort. Gick till receptionen och valde att ta 2st då jag började känna mig illamående o snurrig. Hann knapp få mig dem innan min kropp kändes som spaghetti och jag la mig i lunchrummet på soffan, orkade inte ens att sitta upp??
Sen var det kört. De kändes som om någonting höll på att explodera inne i mitt huvud. Jag kunde inte öppna ögonen som bara tårades av smärtan, hur pinigt som helst på jobbet liksom. Men fanns inget att göra, detta var hemskt.
Åsa fick panik o ringde sjukvårdsupplysningen samtidigt som Eva också fick det o ringde förlossningen. Så kom Åsa o höll luren emot mitt öra för att prata med killen som sa att han sänder en ambulans. Jag vägrade o sa att jag får skjuls, men han ville sända ambulans ändå. Jag vägrade igen o så blev det skjuls. Han skulle ringa o förvarna men då kom Eva o sa att hon har förlossningen på luren, så jag fick prata med dem också som sa att jag ska åka in. Väl framme var det bara att komma in o lägga sig på ett rum. De kopplade upp magen så man fick lyssna på bebisen och tog mitt blodtryck och kissprov.
Allt var som tur är bra. Jag fick ligga där i ca.2.5 timme innan de sa att jag kunde få åka hem. Troligtvis var det en superstark migrän som jag fick. Min vilopuls ligger tydligen på 98 så de tyckte att jag borde stressa ned och då urinen var koncentrerad, dricka ännu mera. Förhoppningsvis så är det inget värre än detta och jag slipper vara med om det mera.
Men då symptomen är desamma som vid havandeskapsförgiftning så var det därför som jag fick läggas in några timmar för kontroll. Men så var det som tur är inte! PUST, fattas bara.
Så, nu ska jag stressa ned, kan säga att de funkar ganska bra. Känner mig mer apatisk idag än på länge..men, de kanske egentligen också är en viss stress??
Nä, nu ska ja jobba lite, inkorgen är överfull och jag har 6överlämningar som väntar o tjatas på..men de fixar sig..jag är inte mer än människa..får väl blir försenad i värsta fall. Planerade inte riktigt på att hamna på sjukan igår och att gå på begravning imorgon =(
Ta hand om er i höstmörkret, ingen tackar oss sen för att vi tar slut på oss…
