Kärleken vilar ute på baksidan hela dagen lång..
Åhh vilken ångest jag har över att ha lämnat min älskade hos vetterinären. När jag kom in för att hämta honom hörde jag hur han grät. Han ylade hjärtskärande och jag trängde mig fräckt förbi 3 personer i kön, fram till luckan och frågade "kan jag få gå in till honom". Tjejjen i kassan sa ja och öppna dörren åt mig. Ozzy bokstavligen for in i mina armar. Vi bara satt där ihop på golvet och kramades. Han slutade att yla och bara satt och lutade sin tunga matta kropp emot mig och hängde med huvudet över min axel. Åh vad ont det gjorde i mitt hjärta, det skar så jag blev gråtig. Sen efter en 10 minutrer kom sköterskan in, tog bort droppet och förklarade att allt gått bra till.
Så, nu väntar 10 lååååååånga dagar på domen som vi nog alla känner till. Frågan är bara hur många timmar, dagar, veckor, månader, år vi har kvar att kramas på..min bästa vän och jag...
Han är faktiskt ganska medtagen. Han orkar inte stå upp, då böjjer sig bakbena mer o mer o mer tills han till slut ligger med knäna i backen. Så, dagen har bestått av sömn och ännu mera sömn. Hans sår ser lite läskiggt ut med den där gasbindan insydd. På fredag ska jag ta bort de övre stygnen..usch..hoppas det ser fint ut innanför. Hoppas att det läker fin nu med denna värme som är och ska vara....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar