tisdag 29 juni 2010
Sorg i mitt hjärta!
..att livet utan dig skulle bli svårt visste jag men den här smärtan innom mig är oförklarlig....det verker med varenda andetag...jag saaaknar dig så OzzyBus. Sådan enorm önskan efter att kunda krama o snooza i din nacke en sista gång, men då skulle jag självklart återigen vilja ha ännu mera tid med dig...du var Unik!
måndag 28 juni 2010
Dags att börja ta farväl..
Nu har verkligheten kommit ikapp mig. Idag visade min älskade Bus att livet börjar bli jobbigt att leva. Han har harklat, hostat och varit hängig på förmiddagen. Frammåt kvällen när svalkan kom blev det något bättre. Han tigger köttbullar och godis och vill vara nära mig. Han följer mig tätt tätt tätt i hälarna på promenaden och viker inte av åt sidan för att nos och upptäcka.
Hans öron är allerta och han ser glad ut när jag prata med honom, men hans person visar på att han inte är den som han brukar vara.
Jag ringde AnneLie och Hedda, kände att han måste få ta farväl av sin allra bästa vän i livet..och som vanligt blev han glad i kroppen av att se henne men denna gången gjorde han inga lekinviter. Han travade fram för att hälsa och viftade på svansen, men inte en endaste lekinvit gjorde han. Hedda följde med in på tomten, vi gick ingen lång promenad eftersom han ändå bara ville gå bredvid mig. Väl hemma gjorde Hedda lite lekinvit precis innan hon skulle gå, hon tom skällde på honom (första gången i hennes liv) men Ozzy reagerade inte ens. Han totalt ignorerade det och bara tittade djupt in i mina ögon och sökte min närhet.
Nu ligger han här i soffan bredvid mig och blundar. Äntligen lite vila. På dagen har han haft lite jobbigt att vila för han har börjat att hosta, men inte nu..skönt.
Nu gäller det att börja ta farväl av min bästa vän. Hur gör man?
Hans öron är allerta och han ser glad ut när jag prata med honom, men hans person visar på att han inte är den som han brukar vara.
Jag ringde AnneLie och Hedda, kände att han måste få ta farväl av sin allra bästa vän i livet..och som vanligt blev han glad i kroppen av att se henne men denna gången gjorde han inga lekinviter. Han travade fram för att hälsa och viftade på svansen, men inte en endaste lekinvit gjorde han. Hedda följde med in på tomten, vi gick ingen lång promenad eftersom han ändå bara ville gå bredvid mig. Väl hemma gjorde Hedda lite lekinvit precis innan hon skulle gå, hon tom skällde på honom (första gången i hennes liv) men Ozzy reagerade inte ens. Han totalt ignorerade det och bara tittade djupt in i mina ögon och sökte min närhet.
Nu ligger han här i soffan bredvid mig och blundar. Äntligen lite vila. På dagen har han haft lite jobbigt att vila för han har börjat att hosta, men inte nu..skönt.
Nu gäller det att börja ta farväl av min bästa vän. Hur gör man?
måndag 21 juni 2010
1års kalas!
Alvin var på sitt andra 1års kalas igår. Denna gången hans egna delat med resterande barna i mammagruppen.
Vi bestämde oss att ha en egen träff o fira att allihop snart fyller 1. Precis som sig bör fanns det tårta, saft, kakor, kaffe, ballonger, partyhattar och presenter!
Alvin hade superskoj förutom att han som flera av barnen inte riktigt uppskattade tårtätandet?! HAHAAH Vi skulle låta dem själva ta för sig av tårtan i en balja men jag tror att de var lite blåsigt o därav lite kallt. Sen började de att blir trötta av allt ståhej hihi. Alvin tycker ju dessutom inte om tårta o söta saker så han åt jordgubbarna som var på HIHI..
Tårtmaraton vann Natalie som mumsade o mumsade o förstod inte alls varför de andra inte var lika förtjusta ;)
Sedan hade vi presentöppning. Vi hade tidigare lottat ut vem man skulle köpa en present till för ca.300:- Alvin lämnade stolt över en BobbyCar till hans bästis Kacper och som mmset från Maria visade verkar den uppskattad. Komiskt är att Kacper var den som köpte åt Alvin hihi.
Det blev en Brio Myran som vi önskat oss och en Brio Clown. Så...här kommer reultatet vad Alvin tycker om sin nya Clown!
är han inte bara BÄST! =P Stolt som en tupp är jag.
fredag 18 juni 2010
Dop.
Har helt missat att skriva det. Förra lördagen döptes Alvin. Gudfar blev självklart min bror och gudmor Jill. Jag hade ganska mycket våndaskänslor för det hela innan men de gick hur bra som hellst. Alvin var så duktig i kyrkan och han var såååååå fin min lilla kille!!!
Han var stiligare än stiligast o en vacker vit skjorta, en vitmönstrad väst och fluga i samma materiel samt vida byxor med revärer i samma material. Han var vacker!
Hemma hade jag bakat 7sorters kakor och mamma (mormor) gjorde smörgåstårtor som blev en riktig hit!
Avin fick finfina presenter. Allt från barnböcker till halsband, pengar och en underbar uggla!
Kan inget annat än säga världens största TACK !!
Stor dag idag...
Idag har Alvin gjort 3 st framsteg.
Han har gått ca 10 steg själv..men bara när han inte tänker på det. Med en leksak i handen som han är kocentrerad på..annars så "kan han inte gå" HAHA..
Han tog första gången upp sin vattenflaska själv och drack på egenhand. Jag tittade på honom o så ser jag att han står o dricker vid v-rums bordet =D
Han har lärt sig att gå med sin gåvagn och vända den dit som han vill. Så han fastnar inte någonstans lägre, nu kutar han runt i huset som ett yrväder på 2ben och 4 hjul ;)
Han har gått ca 10 steg själv..men bara när han inte tänker på det. Med en leksak i handen som han är kocentrerad på..annars så "kan han inte gå" HAHA..
Han tog första gången upp sin vattenflaska själv och drack på egenhand. Jag tittade på honom o så ser jag att han står o dricker vid v-rums bordet =D
Han har lärt sig att gå med sin gåvagn och vända den dit som han vill. Så han fastnar inte någonstans lägre, nu kutar han runt i huset som ett yrväder på 2ben och 4 hjul ;)
tisdag 15 juni 2010
Skansen
MÅste uppdatera lite imorgon om hur de gått på sista tiden.. får se om de hinns med.
Imorgon blir det att åka till Skansen med Jeanette och Maria och barna. =D
KUL KUL KUL!
Imorgon blir det att åka till Skansen med Jeanette och Maria och barna. =D
KUL KUL KUL!
torsdag 10 juni 2010
Sår i ögonen
Jag tror att jag fått frätsår i ögonen. Det svider som en tok nu...jag har gråtit hela dagen känns det som...
Har talat med veterinärer och väntar på Bo att ringa. Egentligen så är de så fjantigt att jag väntar på det samtalet. Som om han har något nytt att berätta...men på något underligt vis så hoppas man på att allt är en ond dröm och vi har tagit fel. Det är något simpelt fel som kan ordnas med en tablett...men jag vet ju att det inte är så....
Talade med Gunvor tidigare idag..och hon kommer hem till oss när de blir dags. Har kontrollerat allt det där med avgifter, kremering hur vi ska gå till väga o allt.. Fy fan de känns sjukt. Hur kan jag tala om att kremera min hund när han ligger bredvid o sover!!! Jag vill inte!
Nu ligger han allafall i vår säng och myser. Jag lät han gå upp o lägga sig där. Han är värd det. Nu får han ligga i soffan och sängen och äta skinka. Han är värd det..han ska ha det lyxigt den tid han har kvar..min allra mest underbar..
Orkar inte gråya mera...
Har inga hela besked än...Men Ozzys kropp håller nog sakta på att ge upp nu. Hans bakben har svullnat nu och jag har försökt ringa vetten. Men pga. sjukdom så är de stängd. Har lämnat medd.
Ringde vår närveterinär och hon trodde väl inte att han har så lång tid kvar. De han handla om timmar/dagar eller ja kanske 1 månad eller så. Vi vet inte. FY FAAAAAn.
Jag skulle ju ha 10 år!
10år har vi skakat tass på..jävla jävla sjukdommar. Det är inte rättvist att en så snäll, go och foglig hund ska behöva bli sjuk. Han visa inga tecken på stelhel i kroppe, han är smidig. Han leker och busar. Han störtbusade med Nova häromdagen och var som en valp på nytt. Han lekte med mig i förrgår på tomten en bra stund och var glad. Igår fick han en halvdag ensam med mig och jocke. Alvin var inte hemma. Vi åt frukost på en filt ute i trädgårfen alla 3 och Ozzy mumsade mackor. Sen lekte han med Jocke...
Hur faaaan kan han då vara så sjuk?? Hur kan ens kropp svika en så, och att han dessutom inte känner av det innan dagen för att lämna oss kommer?
Jag börjar att planera lite för den dagen. Hur och vem som ska få hjälpa oss att skiljas åt.. faan.
Tårarna bara rullar...fy fan..jag vill inte!
Ringde vår närveterinär och hon trodde väl inte att han har så lång tid kvar. De han handla om timmar/dagar eller ja kanske 1 månad eller så. Vi vet inte. FY FAAAAAn.
Jag skulle ju ha 10 år!
10år har vi skakat tass på..jävla jävla sjukdommar. Det är inte rättvist att en så snäll, go och foglig hund ska behöva bli sjuk. Han visa inga tecken på stelhel i kroppe, han är smidig. Han leker och busar. Han störtbusade med Nova häromdagen och var som en valp på nytt. Han lekte med mig i förrgår på tomten en bra stund och var glad. Igår fick han en halvdag ensam med mig och jocke. Alvin var inte hemma. Vi åt frukost på en filt ute i trädgårfen alla 3 och Ozzy mumsade mackor. Sen lekte han med Jocke...
Hur faaaan kan han då vara så sjuk?? Hur kan ens kropp svika en så, och att han dessutom inte känner av det innan dagen för att lämna oss kommer?
Jag börjar att planera lite för den dagen. Hur och vem som ska få hjälpa oss att skiljas åt.. faan.
Tårarna bara rullar...fy fan..jag vill inte!
tisdag 8 juni 2010
lördag 5 juni 2010
Alvins första steg.
Hann aldig notera det igår. Men nu har Alvin gått sina första 4 steg på raken. Det händer igår på öppna förskolan.
Jag skulle visa att lilleman har precis i dagarna börjat att stå stadigt utan hjälp en stund och när han står där och jag säger att han är duktig så går han 4 steg mot mig innan jag satte sig ned på huk hihihihi..
onsdag 2 juni 2010
Min älskade e trött
Kärleken vilar ute på baksidan hela dagen lång..
Åhh vilken ångest jag har över att ha lämnat min älskade hos vetterinären. När jag kom in för att hämta honom hörde jag hur han grät. Han ylade hjärtskärande och jag trängde mig fräckt förbi 3 personer i kön, fram till luckan och frågade "kan jag få gå in till honom". Tjejjen i kassan sa ja och öppna dörren åt mig. Ozzy bokstavligen for in i mina armar. Vi bara satt där ihop på golvet och kramades. Han slutade att yla och bara satt och lutade sin tunga matta kropp emot mig och hängde med huvudet över min axel. Åh vad ont det gjorde i mitt hjärta, det skar så jag blev gråtig. Sen efter en 10 minutrer kom sköterskan in, tog bort droppet och förklarade att allt gått bra till.
Så, nu väntar 10 lååååååånga dagar på domen som vi nog alla känner till. Frågan är bara hur många timmar, dagar, veckor, månader, år vi har kvar att kramas på..min bästa vän och jag...
Han är faktiskt ganska medtagen. Han orkar inte stå upp, då böjjer sig bakbena mer o mer o mer tills han till slut ligger med knäna i backen. Så, dagen har bestått av sömn och ännu mera sömn. Hans sår ser lite läskiggt ut med den där gasbindan insydd. På fredag ska jag ta bort de övre stygnen..usch..hoppas det ser fint ut innanför. Hoppas att det läker fin nu med denna värme som är och ska vara....
hos vetten
Usch. Nu har jag lämnat min allra bästa vän till veterinären. Det känndes inte alls bra. Sitter här i bilen och önskar att klockan ska gå. Vill få hämnta honom nu, vill han ska vara ned flocken. Inte ensam på en läskig klinik...
tisdag 1 juni 2010
Lite bilder
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)