En liten puppa ska han minsann bli !

Eller ska jag skriva är från och med nu ;)

Alvin har nu, för några timmar blivit antagen till förskolan i Högby, avdelningen "Fjärilen" och där under på avdelning "Puppan".
Han ska tillsammans med 10 andra pojkar och flickor spendera sina dagar som en liten fjärilspuppa till den dagen när kan bli en fjäril =D

Igår kväll sprang vi över till 2st grannar och frågade dem lite om deras dagis. Båda paren hade gott att säga om båda dagisarna och trivdes mycket mycket bra.
Jag ringde även Mellen o pratade med henne och hon trivdes inte där när Gabriel gått där, men det var länge sedan så det skulle vi inte ta i våra tankar sa hon. Det har säkert ändrats sedan dess sa hon.

Idag var vi på besök både på förskolan Råsten och förskolan Högby.
Även idag, på vägen till första besöket låg känslan starkt att han skulle gå på Råsten.
Men, efter att ha gått från Råstenstugan var vår känsla inte densamma som innan vi klev in 50minuter innan. Vad orsaken var kan jag inte riktigt förklara, det var en magkänsla som inte försökte viska "nej, inte här". Personalen var snäll och trevlig, barnen var som barn är? Lokalerna var ifs, fruktansvärt tråkiga och skulle behöva många liter färg och planering. Men, de visste jag sedan innan och det störde mig inte då?? Men något var inte som det borde. Kanske Alvins känsla och sätt att bete sig där? Han var innåtvänd och visade inga tecken på nyfikenhet?? Det kändes inget vidare genom att tyda honom och hans kroppsspråk.

När vi skulle in på Högby började lilleman dessutom att gnälla för han ville vara ute.. inge vidare start kanske man kan tycka. Men gissa min enorma förvåning när han totalomvandlade hela sin stämning direkt innanför dörren!
Fröken som kom att hälsa blev han nyfiken på. Lokalerna skulle han inspektera och sprang genast runt och tittade och pillade på leksaker, böcker, fönster mm. Han gick iväg utan att titta om vi gick åt ett annat håll.
Vi hälsade på de flesta av personalen, även de på de andra avdelningarna som vi gick att träffa och alla var jätte jätte trevliga och kändes utåtriktade och Alvin var glad i dem även om han visade lite blyghet för vissa.
Vi tyckte om lokalerna och hur de delat upp dem. Det kändes bra hur de spenderade sina dagar. Allt kändes ALVIN.
Att lilleman sedan gick iväg ensam till andra rum utan oss och började att leka med de andra barnen kändes ju inte helt fel =D Och att vi sedan ser honom stå och pussa och krama på en liten flicka som skulle gå på hans avdelning gjorde ju inte det heller saken sämre =)
Så, beslutet fattades, Alvin är från och med idag en liten puppa, på avdelningen fjärilen på Högbys förskola!
Den endaste oron jag har är väl utegården. Den har så mycket lekställningar och anordningar.. min lilla vilda kille, hoppas de kan hålla koll på honom så han har alla sina tänder kvar även när han börjar skolan... ;-)

Förskoleångest

Usch, vem hade anat att jag skulle blir en sådan här orolig hönsmamma vad gäller förskola. Jag som alltid tyckt att det är viktigt att barn går på förskolan eller på annat sätt aktiveras och får skapa sig de erfarenheter som behövs med samarbete, möte med andra barn och vuxna och att bli självständiga utan mamma o pappa vid sidan. Lära sig livet utan de där extra tighta skyddande vingarna omkring sig.
Själv gick jag aldrig på förskola eller fritis som liten och har alltid varit lite avundsjuk och saknat det.
Men, så när de kommer till kritan att Alvin ska starta dagis kommer helt andra känslor och tar plats i mitt inre.
Den där självklara känslan finns inte längre kvar.
Istället kommer oron, ångesten och rädslan fram?!

Jag missade att skriva detta igår och känner att det är något jag vill ha sparat för lilleman. Mina tankar och beslut om hans vardag och existens.
Det jag däremot gjorde igår var att skriva ett email till Maria Å på jobbet o bara spydde ur mig lite av oron. Så jag tar det @mailet som mall. Nu idag när känslorna inte längre är desamma..


"Det där med girighet och beslutsångest är en pina!!!
Jag går sönder… alldeles för en sek sedan (lunchtid)så ringde min telefon och det var från barnomsorgen.
Alvin har tydligen fått plats på Råstensstugan som jag önskat. Den hade vi som förstahandsval
Blev SUPERlycklig.. men,,så börjar tankarna att snurra nu…. Gör jag rätt????
Tänk om den inte är rätt, varför vill jag att han ska in där? Jag vet inte. Har egentligen inte hört så mycket om den och varför tror jag den är bättre än Högby?
Där Alvin fick brev att han kommit in i slutet av förra veckan??
Är det för att en granne sa att en av avdelningarna på Högby är dålig mendan den andra är superbra?
Jag tyckte mera om Råsten för de verkar vara ute så mycket och idag pratade Jocke med en mamma som har sin dotter där och hennes pojke ska börja i Januari. Hon älskade det dagiset. Men stod kvar på sin gamla plats till ett annat dagis och nu fick de plats men hon vill inte byta bort från Råsten nu, de ska gå kvar.. Det måste ju betyda gott om dagiset?
Hmm.. Jag är förvirrad och har beslutsångest .. hur ska man göra??
Det var nästan enklare när man bara hade en plats o slapp göra valet själva!????
Ja o så en sak till… som jag kom på precis.. Trotts den bra känslan för Råsten kommer tankarna om de där kraftledningarna som ligger vid sidan.. e de bra o stoppa han där då?

Högby har jag inte hört så mycket om.. ringde senare till IngMarie som bodde i vårt hus tidigare och arbetade på Högby. Han ÄLSKADE det dagiset och hade bara gott att säga..tyckte definitivt att vi skulle låta Alvin gå där..

USch.. vad svårt det blev.. blev ändå inte övertygad om Högby...får se när vi varit där hur det känns...

Alvin och Gänget ;-)

I söndags så var vi hem till Malin och Viktor för en mammagruppsträff.
Det var nu ett tag sedan alla barna träffades och lekte ihop. Man märkte tydligt att kompisarna inte setts på ett tag, blygheten var där de första minuterna. Men så efter en stund var det som förut.
Alvin kramades och pussades med sin alldeles egna Kasper, precis som förr. Kasper var Alvins försa kyss och kramatack, och även denna gången fortsatta kärlekskramarna att flöda. Natalie var en till som Alvin förklarade din beundran för. Detta var nog en av de första gångerna, om jag inte mins fel har Nattis tidigare tyckte att Alvin varit lite läskig och lite väl fysisk än vad hon uppskattar, men denna gången gick det bra. Han fick till o med kramar tillbaka.
Alvin njöt av att få träffa sin lektant Maria som man kan se på avstånd hur mycket han tycker om. Det är ganska fascinerande faktiskt över att han mins henne.. men de är väl så, han trivs i hennes sällskap.
Vi tycker fortfarande att det var synd att de flyttat och hoppas på att de en dag tar sitt förnuft till fånga och flyttar hem igen.

De andra barnen var som de med. Viktor och Alvin följdes återigen åt att hitta på rackartyg och hoppa o klättra ihop. Willma smakades på hon oxå. Den enda som kanske inte lektes med så mycket var Kate som nog fortfarande tycker att Alvin är lite för mycket för hennes smak. Hon är mycket lugnare än mitt yrväder.. ;-)

Vi hade ett knytjulbord och åt alla tillsammans, barn som vuxna. Denna gången var även Jocke och Viktors pappa med, det var skoj.
Efter lek och fika försökte vi som vanligt att ta lite bilder ihop och som vanligt var barnen redan alldeles för trötta för denna aktivitet..så den gick som den gick HAHAHA....

Det var underbart kul att träffas och Alvin somnade i bilen när Jocke knäppt han där redan innan jag han komma ut till den. =P

Namnsdag.

I lördags var det mammas namnsdag.

Vi åkte dit efter Alvins middagssov och spenderade kvällen hos dem. Min bror hade varit där och grattat henne innan. De var skönt tycker jag. De har inte varit sams på länge och jag tycker det var väldigt jobbigt. Men så är det..hon är jag inte känd för att vara den enklaste personen att umgås med.. men skönt att de är bättre där nu allafall tycker jag.

Globen

Förra torsdagen var jag på Globen och tittade på On Stage 2010.
Superskoj var det. Så otroligt duktiga var de som sjöng och spexade. Jag tog med mig Mamma, pappa och förståss Jocke.
Fick biljetter från jobbet, så det var skoj.
Hemma stannade Jeanette och tog hand om lillaAlvin medans han sov. Så enormt snällt att ställa upp !!
Vi kom inte hem fören vid 01 på natten dessutom =P

Livets små vändningar..

Jag sitter här på jobbet nu dag 3 och mår lite sådär.
Vet att jag personligen inte har en egentlig rätt att göra det, det är inte "mitt" problem och att därför säga att jag mår dåligt känns så egoistiskt. Men jag gör det.

Jag sitter här och tänker på en av mina bästa vänner och ett, för henne, jobbigt besked.
Egentligen, tror jag inte att detta är dåligt. Faktiskt innerst inne känns det lugnt och inget att oroas över. Men, det som gör mig ledsen är att jag vet att hon nu mår dåligt och är orolig. Jag vill inte det. Jag vill att hon ska må bar och vara lycklig och inte orolig..men, som den oroande person jag är vet jag hur enkelt det är sagt och hur svårt det är gjort.

Jag önskar att jag kunde ta hennes oro ifrån henne....