I torsdags var det Kristihimmelsfärd och som vanlig tradition för utställningsintresserade Grand Danois fanatiker så var det utställning i Håbolund. Sedan Ozzy gick bort har jag haft det väldigt svårt att umgås med Grandisar men så någon gång i vintras försvann den där klumpen i halsen och nu är det inget att undvika mera. Nu längtade jag istället iväg att borra ned ansiktet i gosiga nosar och klappa underbara baköron. Enbart en GDs uppenbarelse gör att man blir förälskad. Finns ingen ras som denna i världen. :)
Den här gången tog jag med mig familjen. Jocke erbjöd sig faktiskt själv att följa med, det var så länge sen så han glömde väl bort att han tycker det är tråkigt ;)
Så roligt att träffa folket och alla hundarna och så härligt att låta barnen uppleva dem oxå de ska ju bli blivande GDägare...så bäst att de vänljer sig i tid ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar